Barndomsvännen, ultimat?
Tänker tillbaka på den verkliga barndomen. Där satt man, i klassrummet tillsammans med 10 andra rökeungar, och väntade på fröken. Man hade precis börjat skolan, alltid kändes nytt, alltid kändes spännande. Nu kändes det som att man var en stor kille, man hade till och med en alldeles egen skolväska i vilken man stoppade ner läxorna man fick. Det var också under denna tid man vidgade sin bekantskapskrets. Det var nu alla skulle ha en bästa vän.
- Vem är din bästa kompis?, var en vanlig fråga under denna period i livet.
Ena veckan hette han Kristian. Nästa var det plötsligt Alexander. Ett par dagar senare var det tydligen Tobbe. Vem man umgicks med svängde snabbt och kraftigt men man visste att där alltid fanns någon. Det fanns alltid någon som ville leka när man slog dem en signal. Det fanns alltid någon som slängde sig direkt på cykeln för att vara med på fotboll så fort man hörde av sig.
Dagarna och gick och en dag var det dags att börja i Tyringe. Bekantskapskretsen splittrades och kvar stod man endast med Kristian. Nu fanns det plötsligt inte en massa bästa kompisar på samma sätt, men möjligheten för att skaffa nya fanns givetivs. Det gick trevande, det gick slött, det var en segdragen process. Alla testades, men efter något år insåg man vilka man hörde ihop med. Då insåg man vilka som låg på samma nivå, vilka som skrattade åt samma saker och vilka som resonerade relativt lika som en själv. Man hade helt enkelt bildat sig sitt nya lilla gäng.
Det är något visst med barndomsvänner. De där allra första vännerna. Personerna man har åtskilliga minnen tillsammans med. Personerna som man alltid vet finns där bakom en när marken gungar, personer man kan sitta och skratta åt "gamla tider" med och personer man känner utan och innan. Det kvittar hur många vänner du får under en livsstil, de ultimata vännerna är vänner du skaffar tidigast i livet.
Missförstå mig inte. Alla vänner är bra. Det finns många nya bekanta till mig som jag kan avslöja både en pinsam och en rolig hemlighet för. Det finns många jag vet var jag har och som jag gillar för dem de är. Men det finns få som är som barndomsvänner, det är nästan som extrasyskon.
Barndomsvänner som Alex, Kristian, Fanny, Tobbe och Björn ligger extra nära hjärtat. De är speciella, men om 50 år anses mina tyringevänner kanske vara barndomsvänner? Kanske har jag upplevt lika många personliga och intima minnen tillsammans med dem för att kunna titulera dem de äkta barndomsvänner. Jag stänger aldrig dörren, att ha ännu fler vänner av bästa sort tackar jag inte nej till.
- Vem är din bästa kompis?, var en vanlig fråga under denna period i livet.
Ena veckan hette han Kristian. Nästa var det plötsligt Alexander. Ett par dagar senare var det tydligen Tobbe. Vem man umgicks med svängde snabbt och kraftigt men man visste att där alltid fanns någon. Det fanns alltid någon som ville leka när man slog dem en signal. Det fanns alltid någon som slängde sig direkt på cykeln för att vara med på fotboll så fort man hörde av sig.
Dagarna och gick och en dag var det dags att börja i Tyringe. Bekantskapskretsen splittrades och kvar stod man endast med Kristian. Nu fanns det plötsligt inte en massa bästa kompisar på samma sätt, men möjligheten för att skaffa nya fanns givetivs. Det gick trevande, det gick slött, det var en segdragen process. Alla testades, men efter något år insåg man vilka man hörde ihop med. Då insåg man vilka som låg på samma nivå, vilka som skrattade åt samma saker och vilka som resonerade relativt lika som en själv. Man hade helt enkelt bildat sig sitt nya lilla gäng.
Det är något visst med barndomsvänner. De där allra första vännerna. Personerna man har åtskilliga minnen tillsammans med. Personerna som man alltid vet finns där bakom en när marken gungar, personer man kan sitta och skratta åt "gamla tider" med och personer man känner utan och innan. Det kvittar hur många vänner du får under en livsstil, de ultimata vännerna är vänner du skaffar tidigast i livet.
Missförstå mig inte. Alla vänner är bra. Det finns många nya bekanta till mig som jag kan avslöja både en pinsam och en rolig hemlighet för. Det finns många jag vet var jag har och som jag gillar för dem de är. Men det finns få som är som barndomsvänner, det är nästan som extrasyskon.
Barndomsvänner som Alex, Kristian, Fanny, Tobbe och Björn ligger extra nära hjärtat. De är speciella, men om 50 år anses mina tyringevänner kanske vara barndomsvänner? Kanske har jag upplevt lika många personliga och intima minnen tillsammans med dem för att kunna titulera dem de äkta barndomsvänner. Jag stänger aldrig dörren, att ha ännu fler vänner av bästa sort tackar jag inte nej till.
Saknad
Det finns personer man saknar.
Det finns personer som man är van vid finns vid ens sida.
Det finns också personer man tänker på dagligen om man inte får träffa dem.
Du är en av dem Robin och snart är det dags att blicka tillbaka för att minnas gamla goua tider.
Det finns personer som man är van vid finns vid ens sida.
Det finns också personer man tänker på dagligen om man inte får träffa dem.
Du är en av dem Robin och snart är det dags att blicka tillbaka för att minnas gamla goua tider.
Varför blod?
Asa - Fire on the Mountain
De dominerar nyheterna varje dag. De där blodiga konflikterna. Det rapporteras från dessa konflikter, krig och sammandrabbningar från alla världens hörn. Man försöker ställa sig frågan varför? Ja, varför är det så här? Hur kan det komma sig att det överallt på jorden utkämpas fighter samtidigt som man klassar människan som en smart varelse?
What did they say to make you so blind to your conscience and reason?
Could it be love for your country or for the gun you use in killing?
De krig och konflikter som har ägt rum och som pågår runt om på vårt jordklot har alla uppstått av olika anledningar. Det har handlat om landområden, det har handlat om olika åsikter, det har handlat om religion men också... om pengar.
So you say you have a lover and you love her like no other
So you buy her a diamond that someone has died on
don’t you think there’s something wrong with this?
Tänk att vi här i västvärlden sitter och lever vårt lyckliga Svensson-liv medan dessa blodiga konflikter utkämpas. Tänk att det samtidigt som vi käkar frukost dödas 250 oskyldiga invånare i en liten by i Afrika. Tänk att mycket av vad du köper är producerat av asiater som knappt har råd att köpa en halv frukt för sin lön. Tänk att "you buy her a diamond that someone has died on". Fighter där blod spills renderar att du kan köpa dig din fina diamant, men är det värt det? Människoliv till spillo.
Det är galet sjukt. Vi har det jävligt bra. Gör en insats för världen. Den tredje.
De dominerar nyheterna varje dag. De där blodiga konflikterna. Det rapporteras från dessa konflikter, krig och sammandrabbningar från alla världens hörn. Man försöker ställa sig frågan varför? Ja, varför är det så här? Hur kan det komma sig att det överallt på jorden utkämpas fighter samtidigt som man klassar människan som en smart varelse?
What did they say to make you so blind to your conscience and reason?
Could it be love for your country or for the gun you use in killing?
De krig och konflikter som har ägt rum och som pågår runt om på vårt jordklot har alla uppstått av olika anledningar. Det har handlat om landområden, det har handlat om olika åsikter, det har handlat om religion men också... om pengar.
So you say you have a lover and you love her like no other
So you buy her a diamond that someone has died on
don’t you think there’s something wrong with this?
Tänk att vi här i västvärlden sitter och lever vårt lyckliga Svensson-liv medan dessa blodiga konflikter utkämpas. Tänk att det samtidigt som vi käkar frukost dödas 250 oskyldiga invånare i en liten by i Afrika. Tänk att mycket av vad du köper är producerat av asiater som knappt har råd att köpa en halv frukt för sin lön. Tänk att "you buy her a diamond that someone has died on". Fighter där blod spills renderar att du kan köpa dig din fina diamant, men är det värt det? Människoliv till spillo.
Det är galet sjukt. Vi har det jävligt bra. Gör en insats för världen. Den tredje.
Glädjespridare sökes
När jag steg på bussen häromdagen kom en relativt fascinerande sak upp för mig. Jag stegade in i bussen och möttes av en storleendes chafför som var både trevlig och vänlig. Han drog något litet skönt skämt och frågade hur dagen varit och vips var jag genast på godare humör. En person som utnyttjar sitt jobb till att sprida glädje, så enkelt men ack så effektivt. Det där leendet som jag möttes av när jag gick på bussen fanns kvar i tankarna under hela dagen och när jag mindes tillbaka det hela fick jag genast ett litet leende på mina egna läppar.
Tänk vad enkelt. Snacka om bus(s)enkelt, hihi. Att genom att bara vara trevlig, genom att le och bryta det tysta mönstret kan man sprida glädje - och vem vill inte ta emot glädje egentligen? Det låter så himla enkelt att bara sprida denna glädje men detta till trots så är det få som gör det. Få som agerar glädjespridare, vilket man kan undra över - det som bevisligen är så enkelt!
Varför är det så? Man kan verkligen fråga sig varför världen är så fattig på dessa glädjespridare som har nära till skrattet. Exempelvis Usain Bolt är en sådan här person. En person som med glädje och livfullhet sprider glädjen kring sig och man kan inte annat än att le när man ser honom. Tänk om världen istället för att alla dessa personer som hatar bestod av rena glädjespridare - tänk hur bra alla hade mått och tänk hur härlig världen i allmänhet hade varit?
Personligen har jag i alla fall bestämt mig. Nu får det vara nog med den sura tonen och blicken mot medmänniskor. Nu är det trevliga Simon som ska spatsera på gatorna och i korridoren. Social, öppen och med ett litet leende på läpparna. Då tror i alla fall jag att det sprids glädje i min omgivning..
Vill passa på och tipsa om ett klipp på YouTube som sprider glädje. Ren och skär njutning när två asiatiska jänkare här tolkar Michael Jackson och hyllar den just nämnde med ett fullkomligt magnifikt medley. Jag rekommenderar dig att koncentrera dig till hundra procent om du väljer att lyssna på klippet - det är så nära öronorgasm du kan komma!
Tänk vad enkelt. Snacka om bus(s)enkelt, hihi. Att genom att bara vara trevlig, genom att le och bryta det tysta mönstret kan man sprida glädje - och vem vill inte ta emot glädje egentligen? Det låter så himla enkelt att bara sprida denna glädje men detta till trots så är det få som gör det. Få som agerar glädjespridare, vilket man kan undra över - det som bevisligen är så enkelt!
Varför är det så? Man kan verkligen fråga sig varför världen är så fattig på dessa glädjespridare som har nära till skrattet. Exempelvis Usain Bolt är en sådan här person. En person som med glädje och livfullhet sprider glädjen kring sig och man kan inte annat än att le när man ser honom. Tänk om världen istället för att alla dessa personer som hatar bestod av rena glädjespridare - tänk hur bra alla hade mått och tänk hur härlig världen i allmänhet hade varit?
Personligen har jag i alla fall bestämt mig. Nu får det vara nog med den sura tonen och blicken mot medmänniskor. Nu är det trevliga Simon som ska spatsera på gatorna och i korridoren. Social, öppen och med ett litet leende på läpparna. Då tror i alla fall jag att det sprids glädje i min omgivning..
Vill passa på och tipsa om ett klipp på YouTube som sprider glädje. Ren och skär njutning när två asiatiska jänkare här tolkar Michael Jackson och hyllar den just nämnde med ett fullkomligt magnifikt medley. Jag rekommenderar dig att koncentrera dig till hundra procent om du väljer att lyssna på klippet - det är så nära öronorgasm du kan komma!
Innan det är för sent..
Man tar alldeles för mycket för givet. Du vet att de finns där omkring dig, människorna du tycker om och litar på. Du vet att de finns där för dig, som en viktig del av ditt liv. Utan dessa människor, utan denna viktiga del av ditt liv som du tar för givet, kommer ditt liv att se helt annorlunda ut. Nu, när du läser detta, är du antagligen helt främmande med tanken, men. Det händer olyckor. Folk försvinner utan att du ens hinner förbereda dig och då står du där - utan den där viktiga delen av ditt liv.
Tänk att någon som står dig nära plötsligt en dag bara är borta. Tänk på alla saker du hade velat säga till personen och alla saker du hade velat göra med personen. När chansen inte finns och du blickar tillbaka, ångrar saker du gjorde men framför allt saker du inte gjorde. Tänk den dagen du står där alldeles ensam med ett tungt hjärta som aldrig fick tillfälle att lättas.
Jag har varit inne på det innan och kommer säkerligen vara inne på det igen. Att visa kärlek är något av det allra viktigaste här i livet, för din och den du känner kärleken för. Att jag älskar min farmor är för mig väldigt självklart. Hon finns alltid där och jag försöker alltid finnas där för henne. Hon är personen som funnits med sedan födslen och hon är den person som alltid kommer finnas med - så länge både hon och jag finns vid livet. Att hon finns här för mig är så självklart att det nästan kan betäcknas som farligt. Hon är så nära att hon är tagen för givet.
Det finns mycket man tar för givet här i livet, trots att det plötsligt bara kan vara borta. Angående min farmor vet man aldrig när det plötsligt inte finns någon May Pålsson längre. När det sedan är slut så är det slut och då är det för sent att säga vad man tycker, tänker och framför allt känner till den personen. Våga visa känslor - innan det är för sent!
Jag har bestämt mig för att sluta ta allting sådant här för givet. Att alla som finns i min närhet finns kvar om ett år. Att alla jag tycker om och känner för finns där när morgondagen gryr. Att alla som betyder någonting för mig fortfarande vill veta av mig om några veckor. Att ta saker för givet är farligt, väldigt farligt. Ta tag i saker - innan det är för sent!
Det är svårt att säga orden jag älskar dig. Det kvittar hur många gånger du har sagt det, varje gång känns det som ett stort man skall bestiga bara då man ska uttrycka tre enkla ord. Det finns så mycket i de tre enkla orden. Det finns så mycket som gör det svårt att säga, trots att det egentligen borde vara världens kanske självklaraste sak att säga till människor man älskar. Säg det - innan det är för sent!
Du lever bara ett liv. Många gånger får du bara en chans. Om du låter tillfället åka förbi kanske samma tillfälle aldrig återkommer. Om du struntar i att ta chansen kanske du aldrig får den igen och då står du där - tomhänt, bortgjord och blickar tillbaka och undrar vad fan du sysslade med. Gör saker direkt - innan det är för sent!
Det är inte förräns det är för sent man inser vad man skulle sagt, gjort och visat. Det är inte förräns man verkligen inser hur lätt saker verkligen händer som man inser att man lever farligt. Alldeles för ofta inser vi saker för sent.
Bruce Springsteen - Wreck on the Highway
En händelse som får honom att inse att livet är kort och att det bara finns ett per person att leva.
Tänk att någon som står dig nära plötsligt en dag bara är borta. Tänk på alla saker du hade velat säga till personen och alla saker du hade velat göra med personen. När chansen inte finns och du blickar tillbaka, ångrar saker du gjorde men framför allt saker du inte gjorde. Tänk den dagen du står där alldeles ensam med ett tungt hjärta som aldrig fick tillfälle att lättas.
Jag har varit inne på det innan och kommer säkerligen vara inne på det igen. Att visa kärlek är något av det allra viktigaste här i livet, för din och den du känner kärleken för. Att jag älskar min farmor är för mig väldigt självklart. Hon finns alltid där och jag försöker alltid finnas där för henne. Hon är personen som funnits med sedan födslen och hon är den person som alltid kommer finnas med - så länge både hon och jag finns vid livet. Att hon finns här för mig är så självklart att det nästan kan betäcknas som farligt. Hon är så nära att hon är tagen för givet.
Det finns mycket man tar för givet här i livet, trots att det plötsligt bara kan vara borta. Angående min farmor vet man aldrig när det plötsligt inte finns någon May Pålsson längre. När det sedan är slut så är det slut och då är det för sent att säga vad man tycker, tänker och framför allt känner till den personen. Våga visa känslor - innan det är för sent!
Jag har bestämt mig för att sluta ta allting sådant här för givet. Att alla som finns i min närhet finns kvar om ett år. Att alla jag tycker om och känner för finns där när morgondagen gryr. Att alla som betyder någonting för mig fortfarande vill veta av mig om några veckor. Att ta saker för givet är farligt, väldigt farligt. Ta tag i saker - innan det är för sent!
Det är svårt att säga orden jag älskar dig. Det kvittar hur många gånger du har sagt det, varje gång känns det som ett stort man skall bestiga bara då man ska uttrycka tre enkla ord. Det finns så mycket i de tre enkla orden. Det finns så mycket som gör det svårt att säga, trots att det egentligen borde vara världens kanske självklaraste sak att säga till människor man älskar. Säg det - innan det är för sent!
Du lever bara ett liv. Många gånger får du bara en chans. Om du låter tillfället åka förbi kanske samma tillfälle aldrig återkommer. Om du struntar i att ta chansen kanske du aldrig får den igen och då står du där - tomhänt, bortgjord och blickar tillbaka och undrar vad fan du sysslade med. Gör saker direkt - innan det är för sent!
Det är inte förräns det är för sent man inser vad man skulle sagt, gjort och visat. Det är inte förräns man verkligen inser hur lätt saker verkligen händer som man inser att man lever farligt. Alldeles för ofta inser vi saker för sent.
Bruce Springsteen - Wreck on the Highway
En händelse som får honom att inse att livet är kort och att det bara finns ett per person att leva.
Passion..
Sitter här i min ensamhet och skall snart lägga mig i min underbart mjuka säng för att förhoppningsvis somna och därmed kliva upp pigg och alert i tid imorgon. Sitter här väldigt irriterad och försöker komma på vad jag skall printa ner för er att läsa nu. Manchester United gick tyvärr och förlorade under kvällen, vilket är huvudanledningen till min irritation. Och att en sådan "skitgrej" för många kan påverka mig som person så mycket att jag klassar mig som väldigt irriterad är enligt mitt tycke ett väldigt intressant fenomen. Att sport och i synnerhet fotboll påverkar människor så mycket att hela deras vecka kan vara förstörd om favoritlaget förlorar är makalöst. Det tyder på passion!
Just fotbollens passion är det allra härligaste. Att befinna sig, som jag så ofta gör, i Malmö FFs himmelsblåa klack för att elda fram krigarna på planen är en upplevelse utöver det vanliga - gång på gång. Gåshuden som lägger sig som en knottrig heltäckningsmatta över ben och armar till följd av den höga ljudkuliss som råder är bara ett i raden av exempel på konkreta konsekvenser av stämningen och den påtagliga passionen.
Man kan fråga sig varför man lägger sina känslor i en fotbollsklubbs händer på det här viset. Hur tänker man när man ger ett gäng fotbollsspelare ansvaret för ens känslor? För egen del handlar det om innerlig kärlek till sporten men framför allt klubben. Det finns inget härligare än när Malmö FF går och vinner derbyt mot Helsingborg eller när Manchester United förnedrar Chelsea, Liverpool eller Arsenal. Då mår man som en prins.
Fotboll kan tyckas vara en simpel sport. Men det är så himla mycket mer. Det är de där vanliga människornas sport. För många, speciellt i exempelvis fotbollslandet England, är fotbollen det enda riktiga glädjeämnet i livet. Det är det som gör att man orkar upp till jobbet varje morgon och som får en att fortsätta trumma på i arbetslivet. Att få se sitt favoritlag på helgen är det alla längtar efter och att känna samhörigheten och gemenskapen på läktarplats är, som jag tidigare nämnt, grymt mäktigt!
Fotboll är ingen vanlig sport. Det handlar inte om en boll, 22 spelare och ett par domare. Det handlar om känslor. Passion, kärlek, stolthet och gemenskap!
Just fotbollens passion är det allra härligaste. Att befinna sig, som jag så ofta gör, i Malmö FFs himmelsblåa klack för att elda fram krigarna på planen är en upplevelse utöver det vanliga - gång på gång. Gåshuden som lägger sig som en knottrig heltäckningsmatta över ben och armar till följd av den höga ljudkuliss som råder är bara ett i raden av exempel på konkreta konsekvenser av stämningen och den påtagliga passionen.
Man kan fråga sig varför man lägger sina känslor i en fotbollsklubbs händer på det här viset. Hur tänker man när man ger ett gäng fotbollsspelare ansvaret för ens känslor? För egen del handlar det om innerlig kärlek till sporten men framför allt klubben. Det finns inget härligare än när Malmö FF går och vinner derbyt mot Helsingborg eller när Manchester United förnedrar Chelsea, Liverpool eller Arsenal. Då mår man som en prins.
Fotboll kan tyckas vara en simpel sport. Men det är så himla mycket mer. Det är de där vanliga människornas sport. För många, speciellt i exempelvis fotbollslandet England, är fotbollen det enda riktiga glädjeämnet i livet. Det är det som gör att man orkar upp till jobbet varje morgon och som får en att fortsätta trumma på i arbetslivet. Att få se sitt favoritlag på helgen är det alla längtar efter och att känna samhörigheten och gemenskapen på läktarplats är, som jag tidigare nämnt, grymt mäktigt!
Fotboll är ingen vanlig sport. Det handlar inte om en boll, 22 spelare och ett par domare. Det handlar om känslor. Passion, kärlek, stolthet och gemenskap!
Vill du skratta?
Sitter du alldeles nertråkad vid datorn utan att ha ett endaste dugg att göra? Då rekommenderar jag dig nu dessa tre underbara filmer som kommer locka till skratt gång på gång. Tre äkta klassiker som förhoppningsvis lever kvar i många år till, det förtjänar dem verkligen!
Stort tack till Martin, Albin, Zlatan och Nicklas som får mig att skratta gång på gång!
Stort tack till Martin, Albin, Zlatan och Nicklas som får mig att skratta gång på gång!
Lite för coola killar
Har du också märkt att världen plötsligt kryllar av coola killar? Plötsligt finns det inga mjuka killar, nu är det enbart stenhårda pojkar som fyller vår jord. Om du någon av anledning inte håller måttet, låt oss säga att du exempelvis inte är hård nog eller att sysslar med någon starkt tjejrelaterat, blir du snabbt utfryst och klassad som någon tönt. I dagens värld är det coolt att tro att man är cool. Med dyra kläder, upprätt gångstil och sönderstajlad frisyr masherar du gatan tillsammans med dina kompisar - oslagbara och dundercoola!
Fick för några veckor sedan ett strålande låttips av Björn. En låt som fullständigt hånar dessa coola killar. Sådana killar som är lite för coola för sitt eget bästa och som inte är sena att meddela detta till omvärlden. Lyssna, titta och framför allt - NJUT!
Parodi på alla machotyper som pryder biodukarna världen över.. KLOCKREN TEXT!
Fick för några veckor sedan ett strålande låttips av Björn. En låt som fullständigt hånar dessa coola killar. Sådana killar som är lite för coola för sitt eget bästa och som inte är sena att meddela detta till omvärlden. Lyssna, titta och framför allt - NJUT!
Parodi på alla machotyper som pryder biodukarna världen över.. KLOCKREN TEXT!
Vildare än djur
Sitter här i min ensamhet. Ett upplyst rum i en annars mörk värld. Där ute är det mörkt, väldigt mörkt till och med. Natten är ännu ung, här kan jag sitta i timmar till. Det är nu, i min tysta sköna ensamhet jag börjar fundera. Det är när jag är alldeles ensam som jag börjar brottas på allvar med mina tankar. När jag klipper gräset, när jag cyklar/går ner mot träningen eller nu mitt i natten är de stunder då jag och mina tankar är alldeles ensamma. På gott och ont.
Musiken dunkar i mina lurar. Ja, jag använder sådana för att inte väcka resten av familjen, Plötsligt drar den där skönt gungande gamla dängan igång. Den där låten som får mig att tänka på en era. En avslutad era. Timbuktu blir aldrig som han var. Att kombinera hans sedvanliga budskapsberikade texter med gungande melodier och skånsk dialekt lyckades med hundra procent när Alla vill till himmelen-skivan levererades. På senare tid har han producerat ett par bra låtar, men annars känns hans material allt mer slätstrucket.
I lurarna gungar titelspåret Alla vill till himmelen men ingen vill dö vidare och jag tänker på hur jävla rätt Timbuktu har. Till skillnad från mycket annan modern musik finns det något att säga med texten. Det finns något som Timbuktu vill belysa genom att få fram i rampljuset.
Alla vill till himmelen men ingen vill dö, att alla vill tjäna pengar men få vill skänka dem och att alla vill ha hjälp men få vill hjälpa. Människan är en girig varelse som i första hand tänker på sig själv. Trots att man vardagligen stötter på eller hör om personer som har det så mycket värre klagar man över meningslösa detaljer. Istället för att vara glad, nöjd och lycklig över att man faktiskt är så lyckligt lottad som man är vill man bara ta ytterligare ett steg i rikare riktning.
För vi är vildare än djur när det gäller och ta, står någon i min väg, ja då smäller det bra - så uttrycker Timbak det och jag undrar om det kan bli mer klockrent? Öppnar sig möjligheten till personliga förmåner blir människan plötsligt girigare än någonsin och greppar sig fram för att ta hand om den. Bredvid står en person som behandlas orättvist gång på gång, men det är inte ditt ansvar att jämna ut det? Det är inte ditt ansvar att slänga en blick över axlen för att titta efter om där finns någon annan som förtjänar förmånen mer? Det är heller inte ditt ansvar att hjälpa andra istället för att tänka på dig själv.
Nej, ditt ansvar är det inte. Men.
Det finns andra än du i världen..
Faktiskt.
Själv känner jag att den tredje världen förtjänar massvist mycket mer hjälp än vad de får nu. Att du sittandes på ditt stora feta vita arsle tror att du drar ditt strå till stacken genom att skänka några hundralappar vid någon gala då och då är enbart patetiskt. Ett patetiskt försök att rena sitt samvete. Att nöjt lägga sig i sin mjuka säng på kvällen med ett leende på läpparna och tänka att man idag gjort en insats. Missförstå mig rätt, att skänka pengar är en god gärning. Problemet är att folk tror sig ha bidragit till en bättre värld genom att skänka en pinsam liten procent av sin årliga inkomst. Jag säger som David Batra och Petra Mede i morgonsoffan: VAKNA SVERIGE!
En annan Timbuku-låt dunkar i mina lurar nu. Nu där Timbuktu vill få folk i Sverige att inse att trots att befolkningen består av så många olika färger och kulturer är vi ändå alla svenska medborgare och därför skall alla behandlas likadant. Att visa medmänsklighet är sensomoralen även här. Ta och hälsa på din granne, snacka med turken i den lilla affären och glöm inte jubla även när kinesen i laget gör mål. För ingen kan klara det ensam, vi måste ta tag i det gemensamt.
Alla är vi människor. Alla värda lika mycket. Alla förtjänar en ärlig chans. Dags att tänka efter?
Musiken dunkar i mina lurar. Ja, jag använder sådana för att inte väcka resten av familjen, Plötsligt drar den där skönt gungande gamla dängan igång. Den där låten som får mig att tänka på en era. En avslutad era. Timbuktu blir aldrig som han var. Att kombinera hans sedvanliga budskapsberikade texter med gungande melodier och skånsk dialekt lyckades med hundra procent när Alla vill till himmelen-skivan levererades. På senare tid har han producerat ett par bra låtar, men annars känns hans material allt mer slätstrucket.
I lurarna gungar titelspåret Alla vill till himmelen men ingen vill dö vidare och jag tänker på hur jävla rätt Timbuktu har. Till skillnad från mycket annan modern musik finns det något att säga med texten. Det finns något som Timbuktu vill belysa genom att få fram i rampljuset.
Alla vill till himmelen men ingen vill dö, att alla vill tjäna pengar men få vill skänka dem och att alla vill ha hjälp men få vill hjälpa. Människan är en girig varelse som i första hand tänker på sig själv. Trots att man vardagligen stötter på eller hör om personer som har det så mycket värre klagar man över meningslösa detaljer. Istället för att vara glad, nöjd och lycklig över att man faktiskt är så lyckligt lottad som man är vill man bara ta ytterligare ett steg i rikare riktning.
För vi är vildare än djur när det gäller och ta, står någon i min väg, ja då smäller det bra - så uttrycker Timbak det och jag undrar om det kan bli mer klockrent? Öppnar sig möjligheten till personliga förmåner blir människan plötsligt girigare än någonsin och greppar sig fram för att ta hand om den. Bredvid står en person som behandlas orättvist gång på gång, men det är inte ditt ansvar att jämna ut det? Det är inte ditt ansvar att slänga en blick över axlen för att titta efter om där finns någon annan som förtjänar förmånen mer? Det är heller inte ditt ansvar att hjälpa andra istället för att tänka på dig själv.
Nej, ditt ansvar är det inte. Men.
Det finns andra än du i världen..
Faktiskt.
Själv känner jag att den tredje världen förtjänar massvist mycket mer hjälp än vad de får nu. Att du sittandes på ditt stora feta vita arsle tror att du drar ditt strå till stacken genom att skänka några hundralappar vid någon gala då och då är enbart patetiskt. Ett patetiskt försök att rena sitt samvete. Att nöjt lägga sig i sin mjuka säng på kvällen med ett leende på läpparna och tänka att man idag gjort en insats. Missförstå mig rätt, att skänka pengar är en god gärning. Problemet är att folk tror sig ha bidragit till en bättre värld genom att skänka en pinsam liten procent av sin årliga inkomst. Jag säger som David Batra och Petra Mede i morgonsoffan: VAKNA SVERIGE!
En annan Timbuku-låt dunkar i mina lurar nu. Nu där Timbuktu vill få folk i Sverige att inse att trots att befolkningen består av så många olika färger och kulturer är vi ändå alla svenska medborgare och därför skall alla behandlas likadant. Att visa medmänsklighet är sensomoralen även här. Ta och hälsa på din granne, snacka med turken i den lilla affären och glöm inte jubla även när kinesen i laget gör mål. För ingen kan klara det ensam, vi måste ta tag i det gemensamt.
Alla är vi människor. Alla värda lika mycket. Alla förtjänar en ärlig chans. Dags att tänka efter?
Två segrar, en tunnel & en Bolt!
Då var äntligen äventyret igång. Manchester United fick under eftermiddagen besök av nykomlingen Birminham och efter cirka 90 minuters fotboll på Old Traffords alltid gröna vackra matta kunde vi casha in säsongens första seger. Wayne Rooney stod för segermålet och trots relativt dåligt spel kändes aldrig segern hotad.
Röke B-lag behövde förstärkning och undertecknad ställde givetvis upp. Hoppade in i andra halvlek, då vi hade en ledning med 2-1 och när man klev av planen när domaren blåst av matchen stod det 5-4 på resultattavlan. Vinslöv kunde med andra känna sig besegrade, vilket förmodligen förvånade de flesta. Personligen kändes matchen väldigt jobbig, var seg i benen men det är naturligtvis inte hinder tillräckligt för att hindra (oh, he he) mig från att tunnla kusinen min i motståndarmålet. G, håll ihop benen!
Hemkommen och har nu bevittnat nåt sagolikt. Som en blixt från en åskmolnsbeprydd himmel small det till i Berlin. Usain Bolt sprang hem guldet på 9,58 och kan därmed titulera sig världens ännu snabbare man genom tiderna! Gåshud!
Det är en sak som förbryllar mig oerhört som jag snart kommer skriva av mig kring. Håll utkik om du nu skulle vilja läsa vad jag tycker och tänker om och kring.
Röke B-lag behövde förstärkning och undertecknad ställde givetvis upp. Hoppade in i andra halvlek, då vi hade en ledning med 2-1 och när man klev av planen när domaren blåst av matchen stod det 5-4 på resultattavlan. Vinslöv kunde med andra känna sig besegrade, vilket förmodligen förvånade de flesta. Personligen kändes matchen väldigt jobbig, var seg i benen men det är naturligtvis inte hinder tillräckligt för att hindra (oh, he he) mig från att tunnla kusinen min i motståndarmålet. G, håll ihop benen!
Hemkommen och har nu bevittnat nåt sagolikt. Som en blixt från en åskmolnsbeprydd himmel small det till i Berlin. Usain Bolt sprang hem guldet på 9,58 och kan därmed titulera sig världens ännu snabbare man genom tiderna! Gåshud!
Det är en sak som förbryllar mig oerhört som jag snart kommer skriva av mig kring. Håll utkik om du nu skulle vilja läsa vad jag tycker och tänker om och kring.
Sur kvittering, mys & fotboll!
Någonstans i skogarna i vårt vackra land Skåne spelades under gårdagen en förträfflig match i Division 7. Serieledande Röke IF gästade Jägersborg. På en halvbra gräsmatta ute i skogen spelades matchen framför ögona hos en energisk publik som gjorde allt som stod i deras makt för att påverka domaren, heja fram det egna laget och bidra till att hemmalagets ekonomi sköt i höjden genom att inhandla diverse varor i den finfina kiosken. Angående matchen var det en välspelad tillställning, där hemmalaget fokusera på att slänga iväg tjongbollar i djupled - direkt från backlinjen. Bortalaget Röke försökte dock spela mer längs marken, vilket bar frukt i andra halvlek då två mål och en massa chanser producerades. 3-3 slutade matchen efter att Jägersborg kvitterat i slutminuterna. Bittert, speciellt med tanke på att undertecknad hade ett par heta lägen.
Efter matchen begav man sig hemåt där en myskväll med Björn inledes. När man vaknade upp låg Björne vid min sida och dagen har naturligtvis tillbringats med honom. Premier League, poker och sötsaksätning har stått på schemat än så länge - och då är inte ens dagen slut. Spännande!
Angående Premier League kändes det som ett slag i magen när Drogba elegant men tursamt chippade en segermålet på övertid hemma mot Hull idag. Det är som vanligt, de avgör först när det återstår ett par minuter. Att Arsenal körde över Eveton var lite trist, men fotbollsgodis är alltid fotbollsgodis. Förresten älskar jag verkligen studion med Jens Fjellström, Dahlqvist och Holmgren. Magiskt!
Intervjuade för övrigt Daniel Larsson idag. Mycket trevligt!
Får väl avsluta med något klokt:
Lev ditt egna liv, alla andras är redan upptagna..
Efter matchen begav man sig hemåt där en myskväll med Björn inledes. När man vaknade upp låg Björne vid min sida och dagen har naturligtvis tillbringats med honom. Premier League, poker och sötsaksätning har stått på schemat än så länge - och då är inte ens dagen slut. Spännande!
Angående Premier League kändes det som ett slag i magen när Drogba elegant men tursamt chippade en segermålet på övertid hemma mot Hull idag. Det är som vanligt, de avgör först när det återstår ett par minuter. Att Arsenal körde över Eveton var lite trist, men fotbollsgodis är alltid fotbollsgodis. Förresten älskar jag verkligen studion med Jens Fjellström, Dahlqvist och Holmgren. Magiskt!
Intervjuade för övrigt Daniel Larsson idag. Mycket trevligt!
Får väl avsluta med något klokt:
Lev ditt egna liv, alla andras är redan upptagna..
Våga öppna dig
Jag tittar mig omkring här i cybervärlden. Överallt hittar jag kärleksförklaringar och känslomässiga öppnanden. Jag älskar dig eller Du betyder allt för mig är bara två alla av dessa som figuerar både här och där. Plötsligt älskar en flicka en pojke hon träffade dagen innan. Ett förhållande på tre dagar som består av en innerlig kärlek som mynnar ut i att båda parter i förhållandet pryder sina namn runt om i cybervärlden med en djup kärleksförklaring. Man skulle kunna tro att kärleken sprudlar likt aldrig förr. Eller så kan man, som jag, tänka ett steg längre.
En klok person skrev en gång till mig att tänka mig för innan jag skriver någonting på nätet; tänk dig för innan du skriver, hade jag vågat stå för vad jag skrivit och säga det mitt framför näsan på den jag skrivit om?. Hur ofta säger du egentligen vad du skriver här i cybervärlden? Hur ofta säger du till din kompis att du älskar henne, att hon betyder allt för dig eller att du alltid finns där för henne? Hur ofta kallar du någon idiot på nätet och följer upp det med att motivera varför i verkligheten till personen i fråga? Jag misstänker att det är alldeles för sällan!
Jag vill inte att du ska missförstå mig. Fortsätt du skriva vad du tycker, känner och tänker om personer och händelser. Fortsätt du att sprida hat och kärlek i cybervärlden, bara skriv vad du känner för och vad du tycker. Men. Vågar du stå för vad du skrivit? Älskar du verkligen personen du skrivit om? Hatar du verkligen Johan i din klass? Är verkligen Peter en jävla idiot och finns du alltid där för Petra, oavsett vad som händer? Stå för vad du skriver, det finns inget värre än folk som ljuger.
Jag älskar många. Mina släktingar, en hel del kompisar och till och med ett och annat fotbollslag. Att älska någon har för mig alltid varit ganska självklart. Att jag älskar dig Björn har du alltid vetat om och att du älskar mig har jag också alltid förmodat. Att säga jag älskar dig kan konstigt nog vara bland det svåraste att säga, trots att det är så positivt som det är. Kan det månne vara så att det är genant att älska någon? Att lägga sina känslor i någon annans händer, som att en trasa kan kramas ur och tömmas på vatten finns risken att du vrids ur och mister något inombords om du lägger tillit i någons händer.
Man måste våga älska. Man måste våga prata.
Det finns ingenting som känns så märkligt att säga de första gångerna som orden jag älskar dig.
Det finns heller inget som känns så underligt värmande bra som att höra att man är älskad.
Våga öppna dig.
En klok person skrev en gång till mig att tänka mig för innan jag skriver någonting på nätet; tänk dig för innan du skriver, hade jag vågat stå för vad jag skrivit och säga det mitt framför näsan på den jag skrivit om?. Hur ofta säger du egentligen vad du skriver här i cybervärlden? Hur ofta säger du till din kompis att du älskar henne, att hon betyder allt för dig eller att du alltid finns där för henne? Hur ofta kallar du någon idiot på nätet och följer upp det med att motivera varför i verkligheten till personen i fråga? Jag misstänker att det är alldeles för sällan!
Jag vill inte att du ska missförstå mig. Fortsätt du skriva vad du tycker, känner och tänker om personer och händelser. Fortsätt du att sprida hat och kärlek i cybervärlden, bara skriv vad du känner för och vad du tycker. Men. Vågar du stå för vad du skrivit? Älskar du verkligen personen du skrivit om? Hatar du verkligen Johan i din klass? Är verkligen Peter en jävla idiot och finns du alltid där för Petra, oavsett vad som händer? Stå för vad du skriver, det finns inget värre än folk som ljuger.
Jag älskar många. Mina släktingar, en hel del kompisar och till och med ett och annat fotbollslag. Att älska någon har för mig alltid varit ganska självklart. Att jag älskar dig Björn har du alltid vetat om och att du älskar mig har jag också alltid förmodat. Att säga jag älskar dig kan konstigt nog vara bland det svåraste att säga, trots att det är så positivt som det är. Kan det månne vara så att det är genant att älska någon? Att lägga sina känslor i någon annans händer, som att en trasa kan kramas ur och tömmas på vatten finns risken att du vrids ur och mister något inombords om du lägger tillit i någons händer.
Man måste våga älska. Man måste våga prata.
Det finns ingenting som känns så märkligt att säga de första gångerna som orden jag älskar dig.
Det finns heller inget som känns så underligt värmande bra som att höra att man är älskad.
Våga öppna dig.
Håller minnet vid liv
Hemkommen från begravningen nu. Ett sista hejdå för att blicka framåt var tanken, men nu efter känns det bara värre. Det är nu jag insett vem han var. Jag kände ju verkligen honom. Han var på ett sätt en del av mitt liv som aldrig mer kommer att existera. En del av mitt liv är nu.. borta. Av någon konstig anledning så saknar jag honom. Redan. Mina sista minnen av honom är att jag sa hej för några veckor sedan, precis innan jag begav mig till träningen. Någon dag efter det kom han in och hämtade kaffe när jag satt och åt. När jag tänker tillbaka på det så är det som jag främst kommer ihåg den värme han alltid ustrålat. Begreppet en riktig lirare har aldrig suttit så väl på plats. Nu är världen en riktig lirare fattigare.
Sitter och lyssnar på musik. Förundras över vilken makt musiken har. Jag skulle, om jag hade velat, sätta på Nickelback för att rensa skallen, få bort tankarna från honom och tänka på något annat. Bara låten den rockiga musiken ta över mitt inre. Låta mig sväva iväg. Men det vill jag inte.
Jag vill minnas. Fortsätta minnas. Gripande texter med mjuka melodier som griper tag i minnena och gör dem ännu tydligare. Som får tårarna att forsa på nytt. Ja, det är det jag vill ha. I alla fall nu. Om jag ångrar mig så vet jag hur jag löser det hela. Ett par klick som alltid här i cybervärlden, sen så dånar det av rockig musik i mitt rum och jag kan skingra tankarna på allvar.
Just nu vill jag fortsätta minnas dig. Du var mer än vad jag trodde.
Sitter och lyssnar på musik. Förundras över vilken makt musiken har. Jag skulle, om jag hade velat, sätta på Nickelback för att rensa skallen, få bort tankarna från honom och tänka på något annat. Bara låten den rockiga musiken ta över mitt inre. Låta mig sväva iväg. Men det vill jag inte.
Jag vill minnas. Fortsätta minnas. Gripande texter med mjuka melodier som griper tag i minnena och gör dem ännu tydligare. Som får tårarna att forsa på nytt. Ja, det är det jag vill ha. I alla fall nu. Om jag ångrar mig så vet jag hur jag löser det hela. Ett par klick som alltid här i cybervärlden, sen så dånar det av rockig musik i mitt rum och jag kan skingra tankarna på allvar.
Just nu vill jag fortsätta minnas dig. Du var mer än vad jag trodde.
8 timmar
Jag tycker faktiskt om att gråta. Att bara låta tårarna forsa ner längs kinderna utan att ens försöka stoppa dem. Att låta känslorna sprudla utan några spärrar. Att gråta är som att rensa skallen, hjärtat och övriga kroppen på allt det där smutset som samlas. Alla drar vi på oss negativ saker titt som tätt. Det är skönt att någon gång bli av med det och när du ändå blir av med lite, då blir du av med allt.
Jag vill knappt sova. Det är 8 timmar kvar. Visst, vi hade inte den närmaste relationen men du som min bror uttryckte det så har du alltid funnits med. Jag tänker på min far. Fy fan. Det ska bli skönt att gråta. Att bli av med det. Att rensa systemet. Att försöka lägga det hela åt sidan, blicka framåt och ta farväl en sista gång. Jag tänker på min far. Fy fan. Det kommer inte gå att glömma det, men det hade varken jag, min far eller någon annan velat. Man vill minnas. Men på avstånd. Och den där gripande sorgen som förtvivlat pressar musten ur en är man gärna utan. Det ska bli skönt att gråta.
Jag ser gråten som något positivt. Det är ett tecken på att man är människa. Att man känner sorg. Att man vågar känna sorg. Det är inte alla som vågar. Jag är stolt, stolt över att jag vågar.
Du finns med oss
Jag vill knappt sova. Det är 8 timmar kvar. Visst, vi hade inte den närmaste relationen men du som min bror uttryckte det så har du alltid funnits med. Jag tänker på min far. Fy fan. Det ska bli skönt att gråta. Att bli av med det. Att rensa systemet. Att försöka lägga det hela åt sidan, blicka framåt och ta farväl en sista gång. Jag tänker på min far. Fy fan. Det kommer inte gå att glömma det, men det hade varken jag, min far eller någon annan velat. Man vill minnas. Men på avstånd. Och den där gripande sorgen som förtvivlat pressar musten ur en är man gärna utan. Det ska bli skönt att gråta.
Jag ser gråten som något positivt. Det är ett tecken på att man är människa. Att man känner sorg. Att man vågar känna sorg. Det är inte alla som vågar. Jag är stolt, stolt över att jag vågar.
Du finns med oss
Tänk om..
Nyligen uppstigen från min säng och redan bänkad här vi datorn. Precis som vanligt behövs bara något knapptryck eller två, sen är jag igång. Sitter nu tillbakalutad och njuter, fullkomligt njuter av musikens fängslande förmåga. Bruce Springsteens rosligt underbara stämma väller ut ur mina högtalare: "I don't wanna fade away, oh girl, I don't wanna fade away..".
Tänk om.. Om ingen behövde tyna bort. Om inte någons liv behövde domineras av negativa känslor. Om världen var tom på sorg, hat och ilska. Tänk om det inte fanns några jobbiga långdragna slut. Att det bara tog slut, pang, slut. Utan att behöva lida. Utan att behöva tänka. Bara några sekunder.. sen slut, precis som i cybervärlden. Eller kanske ännu bättre, tänk om det inte fanns några slut överhuvudtaget? Tänk om man slapp det där smärtsamma avslutet. Tänk om man slapp blicka bakåt och drömma sig tillbaka. Tänk om..
Jag läste någonstans en tjej som påstod att ingen dör oskuld, livet knullar oss alla. Det må vara brutalt uttryckt. Men kanske, ja kanske, har hon någonstans en poäng? Under livet kommer svackor. Livet är ingen motorväg där trafiken rinner på utan problem. Alla har problem. Alla kommer att bli ledsna. Alla kommer att vara förbannade.
Tänk om livet var som en dans på rosor. Pfft, patetiskt.
Tänk om.. Om ingen behövde tyna bort. Om inte någons liv behövde domineras av negativa känslor. Om världen var tom på sorg, hat och ilska. Tänk om det inte fanns några jobbiga långdragna slut. Att det bara tog slut, pang, slut. Utan att behöva lida. Utan att behöva tänka. Bara några sekunder.. sen slut, precis som i cybervärlden. Eller kanske ännu bättre, tänk om det inte fanns några slut överhuvudtaget? Tänk om man slapp det där smärtsamma avslutet. Tänk om man slapp blicka bakåt och drömma sig tillbaka. Tänk om..
Jag läste någonstans en tjej som påstod att ingen dör oskuld, livet knullar oss alla. Det må vara brutalt uttryckt. Men kanske, ja kanske, har hon någonstans en poäng? Under livet kommer svackor. Livet är ingen motorväg där trafiken rinner på utan problem. Alla har problem. Alla kommer att bli ledsna. Alla kommer att vara förbannade.
Tänk om livet var som en dans på rosor. Pfft, patetiskt.
Ironiskt
Ett par tryck med musen, ett par ord som skulle skrivas med tangentbordet och vips, en blogg.
Det tog ett par sekunder sen hade jag en alldeles egen i min ägo. Det där stora steget var verkligen inte stort och när jag nu blickar tillbaka inser jag hur ironiskt det hela är. Jag har tänkt, ja, funderat på om en blogg är rätt melodi. Om en blogg verkligen lönar sig och om jag har orken att printa ner mina tankar på ett mer seriöst vis då och då. Tillslut tog jag tag i saken och tänkte att en blogg skulle ta och skapas. Satte mig till rätta i stolen och .. där hade jag den, min blogg.
Något som krävt så mycket möda, så mycket tankeverksamhet och så lång tid var plötsligt gjort på ett par sekunder.. Det hela går dessutom att avsluta på ett par sekunder efter några tryck.
Det är lustigt det här med cybervärlden. Allt går så himla snabbt..
Det tog ett par sekunder sen hade jag en alldeles egen i min ägo. Det där stora steget var verkligen inte stort och när jag nu blickar tillbaka inser jag hur ironiskt det hela är. Jag har tänkt, ja, funderat på om en blogg är rätt melodi. Om en blogg verkligen lönar sig och om jag har orken att printa ner mina tankar på ett mer seriöst vis då och då. Tillslut tog jag tag i saken och tänkte att en blogg skulle ta och skapas. Satte mig till rätta i stolen och .. där hade jag den, min blogg.
Något som krävt så mycket möda, så mycket tankeverksamhet och så lång tid var plötsligt gjort på ett par sekunder.. Det hela går dessutom att avsluta på ett par sekunder efter några tryck.
Det är lustigt det här med cybervärlden. Allt går så himla snabbt..
