stabilt simon..

Nyligen uppstigen från min säng och redan bänkad här vi datorn. Precis som vanligt behövs bara något knapptryck eller två, sen är jag igång. Sitter nu tillbakalutad och njuter, fullkomligt njuter av musikens fängslande förmåga. Bruce Springsteens rosligt underbara stämma väller ut ur mina högtalare: "I don't wanna fade away, oh girl, I don't wanna fade away..".

Tänk om.. Om ingen behövde tyna bort. Om inte någons liv behövde domineras av negativa känslor. Om världen var tom på sorg, hat och ilska. Tänk om det inte fanns några jobbiga långdragna slut. Att det bara tog slut, pang, slut. Utan att behöva lida. Utan att behöva tänka. Bara några sekunder.. sen slut, precis som i cybervärlden. Eller kanske ännu bättre, tänk om det inte fanns några slut överhuvudtaget? Tänk om man slapp det där smärtsamma avslutet. Tänk om man slapp blicka bakåt och drömma sig tillbaka. Tänk om..

Jag läste någonstans en tjej som påstod att ingen dör oskuld, livet knullar oss alla. Det må vara brutalt uttryckt. Men kanske, ja kanske, har hon någonstans en poäng? Under livet kommer svackor. Livet är ingen motorväg där trafiken rinner på utan problem. Alla har problem. Alla kommer att bli ledsna. Alla kommer att vara förbannade.

Tänk om livet var som en dans på rosor. Pfft, patetiskt.