Våga öppna dig

Jag tittar mig omkring här i cybervärlden. Överallt hittar jag kärleksförklaringar och känslomässiga öppnanden. Jag älskar dig eller Du betyder allt för mig är bara två alla av dessa som figuerar både här och där. Plötsligt älskar en flicka en pojke hon träffade dagen innan. Ett förhållande på tre dagar som består av en innerlig kärlek som mynnar ut i att båda parter i förhållandet pryder sina namn runt om i cybervärlden med en djup kärleksförklaring. Man skulle kunna tro att kärleken sprudlar likt aldrig förr. Eller så kan man, som jag, tänka ett steg längre.

En klok person skrev en gång till mig att tänka mig för innan jag skriver någonting på nätet; tänk dig för innan du skriver, hade jag vågat stå för vad jag skrivit och säga det mitt framför näsan på den jag skrivit om?. Hur ofta säger du egentligen vad du skriver här i cybervärlden? Hur ofta säger du till din kompis att du älskar henne, att hon betyder allt för dig eller att du alltid finns där för henne? Hur ofta kallar du någon idiot på nätet och följer upp det med att motivera varför i verkligheten till personen i fråga? Jag misstänker att det är alldeles för sällan!

Jag vill inte att du ska missförstå mig. Fortsätt du skriva vad du tycker, känner och tänker om personer och händelser. Fortsätt du att sprida hat och kärlek i cybervärlden, bara skriv vad du känner för och vad du tycker. Men. Vågar du stå för vad du skrivit? Älskar du verkligen personen du skrivit om? Hatar du verkligen Johan i din klass? Är verkligen Peter en jävla idiot och finns du alltid där för Petra, oavsett vad som händer? Stå för vad du skriver, det finns inget värre än folk som ljuger.

Jag älskar många. Mina släktingar, en hel del kompisar och till och med ett och annat fotbollslag. Att älska någon har för mig alltid varit ganska självklart. Att jag älskar dig Björn har du alltid vetat om och att du älskar mig har jag också alltid förmodat. Att säga jag älskar dig kan konstigt nog vara bland det svåraste att säga, trots att det är så positivt som det är. Kan det månne vara så att det är genant att älska någon? Att lägga sina känslor i någon annans händer, som att en trasa kan kramas ur och tömmas på vatten finns risken att du vrids ur och mister något inombords om du lägger tillit i någons händer.

Man måste våga älska. Man måste våga prata.
Det finns ingenting som känns så märkligt att säga de första gångerna som orden jag älskar dig.
Det finns heller inget som känns så underligt värmande bra som att höra att man är älskad.

Våga öppna dig.

Kommentarer
Postat av: Holabandola

Vackert skrivet! Fast det är så enkelt och smidigt att vara känslosam framför en dataskärm. En dataskärm dömmer inte...

2009-08-14 @ 01:43:39
Postat av: Björn

Simon August Pålsson, jag älskar dig.

Jag har sagt det ett flertal gånger till dig, både här i cybervärlden samt ute i vår värld.

Även om jag säger det med en skämtsam ton då och då, vill jag att du ska veta att jag verkligen - älskar dig, Simon August Pålsson.

2009-08-14 @ 01:48:56
Postat av: Simon Pålsson

Exakt. Mer öppen kärlek i verkligheten är något vi alla bör sträva efter.. Det är sjukt så enkelt du kan göra någon annan glad, en komplimang och du har gjort den personens dag. Är det så svårt att våga vara ärlig och öppen med sina känslor?

2009-08-14 @ 01:49:41
URL: http://stabiltsimon.blogg.se/
Postat av: Martin

Underbart inlägg<3

2009-08-14 @ 02:52:04
Postat av: Robin

bra skrivet simon!

2009-08-14 @ 15:14:13
Postat av: Alexander

Sant!

2009-08-14 @ 23:50:49
Postat av: linnea hansson

helt underbart simon, verkligen! fortsätt skriv ! (y)

2009-08-15 @ 15:53:45
Postat av: Helen

Fin blogg Simon! De där orden brukar ju jag säga när jag menar hur vi ska skriva om spelarna. Att vi ska kunan stå för det vi skriver när vi träffar dem alltså.



/Helen

2009-08-15 @ 21:21:58
URL: http://helenjohanssons.blogg.se/
Postat av: Astrid

så sant! vettigt skrivet, håller helt med :)

2009-08-16 @ 17:05:47
URL: http://astridd.blogg.se/

Vad har du att säga om inlägget ovan?

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Din reflektion:

Trackback
RSS 2.0