stabilt simon..

Jag tycker faktiskt om att gråta. Att bara låta tårarna forsa ner längs kinderna utan att ens försöka stoppa dem. Att låta känslorna sprudla utan några spärrar. Att gråta är som att rensa skallen, hjärtat och övriga kroppen på allt det där smutset som samlas. Alla drar vi på oss negativ saker titt som tätt. Det är skönt att någon gång bli av med det och när du ändå blir av med lite, då blir du av med allt.

Jag vill knappt sova. Det är 8 timmar kvar. Visst, vi hade inte den närmaste relationen men du som min bror uttryckte det så har du alltid funnits med. Jag tänker på min far. Fy fan. Det ska bli skönt att gråta. Att bli av med det. Att rensa systemet. Att försöka lägga det hela åt sidan, blicka framåt och ta farväl en sista gång. Jag tänker på min far. Fy fan. Det kommer inte gå att glömma det, men det hade varken jag, min far eller någon annan velat. Man vill minnas. Men på avstånd. Och den där gripande sorgen som förtvivlat pressar musten ur en är man gärna utan. Det ska bli skönt att gråta.
 
Jag ser gråten som något positivt. Det är ett tecken på att man är människa. Att man känner sorg. Att man vågar känna sorg. Det är inte alla som vågar. Jag är stolt, stolt över att jag vågar.

Du finns med oss