stabilt simon..

Sitter här i min ensamhet och skall snart lägga mig i min underbart mjuka säng för att förhoppningsvis somna och därmed kliva upp pigg och alert i tid imorgon. Sitter här väldigt irriterad och försöker komma på vad jag skall printa ner för er att läsa nu. Manchester United gick tyvärr och förlorade under kvällen, vilket är huvudanledningen till min irritation. Och att en sådan "skitgrej" för många kan påverka mig som person så mycket att jag klassar mig som väldigt irriterad är enligt mitt tycke ett väldigt intressant fenomen. Att sport och i synnerhet fotboll påverkar människor så mycket att hela deras vecka kan vara förstörd om favoritlaget förlorar är makalöst. Det tyder på passion!
 
Just fotbollens passion är det allra härligaste. Att befinna sig, som jag så ofta gör, i Malmö FFs himmelsblåa klack för att elda fram krigarna på planen är en upplevelse utöver det vanliga - gång på gång. Gåshuden som lägger sig som en knottrig heltäckningsmatta över ben och armar till följd av den höga ljudkuliss som råder är bara ett i raden av exempel på konkreta konsekvenser av stämningen och den påtagliga passionen.

Man kan fråga sig varför man lägger sina känslor i en fotbollsklubbs händer på det här viset. Hur tänker man när man ger ett gäng fotbollsspelare ansvaret för ens känslor? För egen del handlar det om innerlig kärlek till sporten men framför allt klubben. Det finns inget härligare än när Malmö FF går och vinner derbyt mot Helsingborg eller när Manchester United förnedrar Chelsea, Liverpool eller Arsenal. Då mår man som en prins.

Fotboll kan tyckas vara en simpel sport. Men det är så himla mycket mer. Det är de där vanliga människornas sport. För många, speciellt i exempelvis fotbollslandet England, är fotbollen det enda riktiga glädjeämnet i livet. Det är det som gör att man orkar upp till jobbet varje morgon och som får en att fortsätta trumma på i arbetslivet. Att få se sitt favoritlag på helgen är det alla längtar efter och att känna samhörigheten och gemenskapen på läktarplats är, som jag tidigare nämnt, grymt mäktigt!
 
Fotboll är ingen vanlig sport. Det handlar inte om en boll, 22 spelare och ett par domare. Det handlar om känslor. Passion, kärlek, stolthet och gemenskap!

Sitter du alldeles nertråkad vid datorn utan att ha ett endaste dugg att göra? Då rekommenderar jag dig nu dessa tre underbara filmer som kommer locka till skratt gång på gång. Tre äkta klassiker som förhoppningsvis lever kvar i många år till, det förtjänar dem verkligen!

Stort tack till Martin, Albin, Zlatan och Nicklas som får mig att skratta gång på gång!

Då var äntligen äventyret igång. Manchester United fick under eftermiddagen besök av nykomlingen Birminham och efter cirka 90 minuters fotboll på Old Traffords alltid gröna vackra matta kunde vi casha in säsongens första seger. Wayne Rooney stod för segermålet och trots relativt dåligt spel kändes aldrig segern hotad.

Röke B-lag behövde förstärkning och undertecknad ställde givetvis upp. Hoppade in i andra halvlek, då vi hade en ledning med 2-1 och när man klev av planen när domaren blåst av matchen stod det 5-4 på resultattavlan. Vinslöv kunde med andra känna sig besegrade, vilket förmodligen förvånade de flesta. Personligen kändes matchen väldigt jobbig, var seg i benen men det är naturligtvis inte hinder tillräckligt för att hindra (oh, he he) mig från att tunnla kusinen min i motståndarmålet. G, håll ihop benen!

Hemkommen och har nu bevittnat nåt sagolikt. Som en blixt från en åskmolnsbeprydd himmel small det till i Berlin. Usain Bolt sprang hem guldet på 9,58 och kan därmed titulera sig världens ännu snabbare man genom tiderna! Gåshud!

Det är en sak som förbryllar mig oerhört som jag snart kommer skriva av mig kring. Håll utkik om du nu skulle vilja läsa vad jag tycker och tänker om och kring.

Någonstans i skogarna i vårt vackra land Skåne spelades under gårdagen en förträfflig match i Division 7. Serieledande Röke IF gästade Jägersborg. På en halvbra gräsmatta ute i skogen spelades matchen framför ögona hos en energisk publik som gjorde allt som stod i deras makt för att påverka domaren, heja fram det egna laget och bidra till att hemmalagets ekonomi sköt i höjden genom att inhandla diverse varor i den finfina kiosken. Angående matchen var det en välspelad tillställning, där hemmalaget fokusera på att slänga iväg tjongbollar i djupled - direkt från backlinjen. Bortalaget Röke försökte dock spela mer längs marken, vilket bar frukt i andra halvlek då två mål och en massa chanser producerades. 3-3 slutade matchen efter att Jägersborg kvitterat i slutminuterna. Bittert, speciellt med tanke på att undertecknad hade ett par heta lägen.

Efter matchen begav man sig hemåt där en myskväll med Björn inledes. När man vaknade upp låg Björne vid min sida och dagen har naturligtvis tillbringats med honom. Premier League, poker och sötsaksätning har stått på schemat än så länge - och då är inte ens dagen slut. Spännande!

Angående Premier League kändes det som ett slag i magen när Drogba elegant men tursamt chippade en segermålet på övertid hemma mot Hull idag. Det är som vanligt, de avgör först när det återstår ett par minuter. Att Arsenal körde över Eveton var lite trist, men fotbollsgodis är alltid fotbollsgodis. Förresten älskar jag verkligen studion med Jens Fjellström, Dahlqvist och Holmgren. Magiskt!

Intervjuade för övrigt Daniel Larsson idag. Mycket trevligt!

Får väl avsluta med något klokt:
Lev ditt egna liv, alla andras är redan upptagna..

Hemkommen från begravningen nu. Ett sista hejdå för att blicka framåt var tanken, men nu efter känns det bara värre. Det är nu jag insett vem han var. Jag kände ju verkligen honom. Han var på ett sätt en del av mitt liv som aldrig mer kommer att existera. En del av mitt liv är nu.. borta. Av någon konstig anledning så saknar jag honom. Redan. Mina sista minnen av honom är att jag sa hej för några veckor sedan, precis innan jag begav mig till träningen. Någon dag efter det kom han in och hämtade kaffe när jag satt och åt. När jag tänker tillbaka på det så är det som jag främst kommer ihåg den värme han alltid ustrålat. Begreppet en riktig lirare har aldrig suttit så väl på plats. Nu är världen en riktig lirare fattigare.

Sitter och lyssnar på musik. Förundras över vilken makt musiken har. Jag skulle, om jag hade velat, sätta på Nickelback för att rensa skallen, få bort tankarna från honom och tänka på något annat. Bara låten den rockiga musiken ta över mitt inre. Låta mig sväva iväg. Men det vill jag inte.

Jag vill minnas. Fortsätta minnas. Gripande texter med mjuka melodier som griper tag i minnena och gör dem ännu tydligare. Som får tårarna att forsa på nytt. Ja, det är det jag vill ha. I alla fall nu. Om jag ångrar mig så vet jag hur jag löser det hela. Ett par klick som alltid här i cybervärlden, sen så dånar det av rockig musik i mitt rum och jag kan skingra tankarna på allvar.

Just nu vill jag fortsätta minnas dig. Du var mer än vad jag trodde.

Jag tycker faktiskt om att gråta. Att bara låta tårarna forsa ner längs kinderna utan att ens försöka stoppa dem. Att låta känslorna sprudla utan några spärrar. Att gråta är som att rensa skallen, hjärtat och övriga kroppen på allt det där smutset som samlas. Alla drar vi på oss negativ saker titt som tätt. Det är skönt att någon gång bli av med det och när du ändå blir av med lite, då blir du av med allt.

Jag vill knappt sova. Det är 8 timmar kvar. Visst, vi hade inte den närmaste relationen men du som min bror uttryckte det så har du alltid funnits med. Jag tänker på min far. Fy fan. Det ska bli skönt att gråta. Att bli av med det. Att rensa systemet. Att försöka lägga det hela åt sidan, blicka framåt och ta farväl en sista gång. Jag tänker på min far. Fy fan. Det kommer inte gå att glömma det, men det hade varken jag, min far eller någon annan velat. Man vill minnas. Men på avstånd. Och den där gripande sorgen som förtvivlat pressar musten ur en är man gärna utan. Det ska bli skönt att gråta.
 
Jag ser gråten som något positivt. Det är ett tecken på att man är människa. Att man känner sorg. Att man vågar känna sorg. Det är inte alla som vågar. Jag är stolt, stolt över att jag vågar.

Du finns med oss

Ett par tryck med musen, ett par ord som skulle skrivas med tangentbordet och vips, en blogg.
 
Det tog ett par sekunder sen hade jag en alldeles egen i min ägo. Det där stora steget var verkligen inte stort och när jag nu blickar tillbaka inser jag hur ironiskt det hela är. Jag har tänkt, ja, funderat på om en blogg är rätt melodi. Om en blogg verkligen lönar sig och om jag har orken att printa ner mina tankar på ett mer seriöst vis då och då. Tillslut tog jag tag i saken och tänkte att en blogg skulle ta och skapas. Satte mig till rätta i stolen och .. där hade jag den, min blogg.

Något som krävt så mycket möda, så mycket tankeverksamhet och så lång tid var plötsligt gjort på ett par sekunder.. Det hela går dessutom att avsluta på ett par sekunder efter några tryck.

 Det är lustigt det här med cybervärlden. Allt går så himla snabbt..