stabilt simon..

Klaustrofobiska känslor sprider sig innanför huden. Likt tusentals småkryp innanför huden. Ett irriterande kliande. Som en lindrig migrän, över hela kroppen. Huvudvärk i benen. I armarna. Längs ryggen. Det hela känns så påklistrat. Så ihopträngt. Så ihopkraffsat. Det känns påtvingat och långt ifrån äkta. Här trivs inte jag. Här finns ingen glädje. Ingen kärlek. Och heller ingen omsorg.

Jag tycker inte om snobbar. Stockholmare faller mig inte heller i smaken. Falskt plastiga människor med iscensatta leenden är inte heller min grej. Jag vill ha raka puckar och ärlighet. Jag vill att man är sig själv.

Blä.
Take a break.