stabilt simon..

1. Arsenal - Man City
2. Palermo - Milan
3. Osasuna - Bilbao
4. AIK - Häcken
5. Brommapojkarna - Gefle
6. Gais - Kalmar
7. Mainz - Eintracht Frankfurt
8. Nurnberg - Borussia Dortmund

Om du fortfarande känner dig sugen på att föja mitt bloggande hänvisar jag till min nya blogg.
http://www.simonpalsson.wordpress.com

Här skriver jag lite mer seriöst. Allt från musik till fotboll till tankar om ditten och datan kommer att beröras.

Man lever bara en gång. Att vara rädd, nervös och osäker är normalt. Vem fan bryr sig? Go for it!

Det drar igång ikväll. Äntligen. Som man längtat. Som man törstat efter denna klassiska vardagsunderhållning. Ligorna startade för några veckor sedan och nu drar alltså Champions League igång - älskar man fotboll? Ja. Det gör man.

Jag minns med irriation tillbaks på föregående års upplaga av den ärofyllda turnering som alltså drar igång ikväll. Kommer ni ihåg att de som vann hela skiten och som hyllats som bland annat "världens genom tiderna bästa lag" och "det oslagbara laget" inte var värdiga segern? Kommer ni ihåg den fullkomliga domarskandalen i semifinalen? Kommer ni ihåg att det plötsligt blev tillåtet att spela handboll i eget straffområde? Kommer ni ihåg att en norsk flintskallig gubbe hamnade i blåsten av en tysks andedräkt? Nej, det minns ni inte.

Det är pinsamt.
Barcelona är inte bra.
De är överskattade.
Eller nej, nu är jag bitter.
Men nok fan är de inte värdiga vinnare av Champions League.
De är värdiga vinnare av finalen. Men av semifinalen? Nej.
De blev totalt ägda. De blev utmanövrerade i en match och 92 minuter. Sen smällde Iniesta till.
Anfallet efter fick de plötsligt spela handboll i sitt egna straffområde.
Fotboll är charmigt. Det är så små marginaler.
Men tråkigt är det när det avgör matcher. När domare avgör matcher.

Tänk att Barcelona inte var värdiga finalister. Nu mår jag plötsligt så himla bra, men ändå så himla dåligt.

Manchester United, seger i Turkiet. Tack!

Det verkar som att alla läser min blogg? För några veckor sedan efterlyste jag fler glädjespridare här i världen och vad fan händer då? Två grymt sköna lirare!

Tre ord som väcker berusande känslor i min kropp. Känslor som sprudlar och gör mig fnittrig som en förälskad tonåring. Tre ord som får värmen att susa runder innanför huden längs både armar och ben.

Albanien, thank you.
Sverige, till slut.
Idol, stabilt.

Mama says her little girl won't talk to her anymore
She just goes in her room, turns on the radio, and shuts the door

Well daddy says when he drops her off Friday night at the gym
She slides way down in the front seat so the kids won't see her with him

She used to like me to take her to a ball game or a movie show
She used to make daddy take his little girl where she wanna go
Now we're left peeking through the curtains every time that we hear a horn blow

Oh but daddy, Ricky wants a man of her
She wants a man of her
Ricky wants a man of her own
She's almost grown
Ricky wants a man of her
She wants a man of her
Ricky wants a man of her own
_________________________________________________________

Ibland undrar man hur något så simpelt som att få vara i fred kan vara ett problem?
Please!

Idol idag.

Innan dess är det dags för kramkalas med Julius Thornström som äntligen, ja äntligen, kan beträda rökeisk mark igen. Att vandra runt med rent ut sagt rutten hässleholmisk jord mellan tårna dagarna i ända är inget att rekommendera - därför är han nu åter tillbaka i Röke för att må bra helt enkelt. För att tänka lite extra på Julius tills vi träffas väljer jag denna video. Njut!

Stå för vad du har gjort. En mening min mor yttrat åtskilliga gånger under min uppväxt. Att stå för vad man gjort, varför är det så svårt? Att säga något och sedan ta konsekvenserna av det, att erkänna en förlust och svälja stoltheten eller att stå för misstaget man begått - varför är det så jävla svårt?

Alla begår vi misstag. Alla gör vi något som klassas som felaktigt i andras ögon. Det har hänt mig tillräckligt många gånger för att jag skulle kunna räkna ut hur det kommer sluta. Till slut står man där. Avslöjad. Naken. Förlorad.

Att försöka ludda in det hela i komplicerade bortförklaringar och rena lögner må kännas lämpligt för stunden. En ihopsnackad historia har många gånger varit medicinen mot lärare som jagade mig och mina kompisar under högstadieperioden - och visst, så länge vi var ihopsnackade så fungerade det. Men vid minsta lilla misstag är det kört. Då finner du dig själv där. Avslöjad. Naken. Förlorad. Pinsamt!

Det är alltså en svår balansgång. Ska du ljuga men då leva med risken att bli upptäckt och få trippelt så mycket skit för det du gjort? Det finns inget värre än besvikna föräldrar, vem vill egentligen att de ska skämmas över en? Att leva på gränsen är kul, men jävligt dumt. Så var ärlig och stå för vad du gjort, det brukar löna sig i längden.

Åter till högstadiet. Det tog ett par år innan vi lärde känna varandra på riktigt, men när vi väl gjorde det så var vi oslagbara. Det gick att göra både det ena och det andra och sedan täcka upp för varandra, men för att det överhuvudtaget ska vara ett alternativ behöver man lära känna varandra. Och då menar jag inte att man ska kunna varandras favoritfärg.

Det vankas återträff förresten. Och nok sören längtar jag. Generalen och hans undersåtar. Mot nya äventyr?
Just like old times..

Bruce Springsteen - Livin' on the edge of the world

Sitter här med ett leende på läpparna. Äntligen!
Nu slipper man svett som rinner på de mest jobbiga ställen. Nu slipper man plötslig gåshud och frossande kyla längs armar, ben och framför allt fötter. Nu slipper man den där dunkande huvudvärken. Och äntligen kan man ta tag i skolarbetet igen. Och comebacken i Röke IF känns plötsligt svindlande nära.

Det är nu bara en dag kvar till Idol förresten. Det mår man ju inte sämre av. Eller hur?

Någon slags man at the top skulle man kanske kunna säga att jag är? Hmm. Eller inte. Förundras över människans ständigt giriga jakt på framgång. Kyl pungen, snälla.

Omogna cybernördar älskade att förolämpa honom, men nok satan har han känsla.

Uppladdningen fortsätter..

2 dagar kvar. Nu laddar vi upp!
JOOOOOOOOOOOOOOHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN

Det sägs att det är en svensk skitproduktion. Det sägs att programmet enbart är löjligt. Det sägs att det hela är uppgjort och förutbestämt. Det sägs att man ändå inte blir något om man är med.

Jag håller med. Det håller inte världens högsta kvalité. Men jag älskar det ändå.
Ändå sitter jag där. Varje program. Njuter av varje ton. Skrattar åt varje misstag. Ler åt varje min från Anders Bagge. Törstar efter fredagarna då finalerna är igång.

Jag har börjat att minnas för att ladda upp till på tisdag då det smäller. Då det drar igång. Idol 2009. Och fy fan vad jag är laddad.

Lars Eriksson - Rejected Love (egen låt)